Välkommen ombord!

31 maj lirade vi ombord på Nöjespråmen vid Kajplats 15 på Söder Mälarstrand. Det var en solig dag och idealisk för att dra några låtar om vår sköna huvudstad. Jag gjorde det, Rebell-Robert gjorde det och Johan Johansson gjorde det. Länge leve Stockholm och Pråmensällskapet. Tack för en otroligt trevlig spelning!

Ett skönt gig!

Så lirade vi på Big Ben igen. Kristoffer Huldt inledde som ett enmans-förband på sin blommiga strata. Trevligt, trevligt.

Inte så mycket folk, men de som var där gav oss fina komplimanger. Vi spräckte loss och vi spelade lyhört – om vartannat. Själv gillade jag nya versionen av "Följ med mig" som vi inledde andra set med. Plus att det är skönt att höra när svänget förstärks av en extra shaker eller bongo...trakterat av en skön och polyrytmisk saxofonist från Kongo.

Tack Alain Samba för en fin spelning! Tack ni som kom och lyssnade.

Ni andra är välkomna på nästa gig, söndagen 31 maj på Nöjespråmen (a.k.a. Vieille Montagne) nere på Söder Mälarstrand.

Stjärnor från Dakar

Min son Noa och jag hänger lite i Paris. I Gordons studio träffar vi dessa mycket trevliga kisar. Vi pratar lite om musik och om Afrika. Jag berättar om mina dagar på Elfenbenskusten...i Abidjan och Treichville. De berättar om "The Shrine"...alltså Felas klubb. Jag frågar vad deras grupp heter...Och jag har ju hört talas om dem: DAARA J...De nya låtarna låter super. Grace a Gordon.

Bra ljud?

Här har vi Björne och Mattias. Vår lokal är ljudisolerad, mysig men trång. Sju kvadrat, ungefär. Min stora gitarrstärk (100 W Traynor med ryska rör) får stå utanför. Lika bra det - nå't ska väl grannarna höra! ! !

Apropå vårt senaste gig sade Björne: "Vi låter bäst när vi repar". Kanske är det så. Vi har varsin sångmick, står vända mot varandra, väldigt nära våra monitorer.

Fast för vår publik låter det nog bäst när Kristoffer råddar vårt ljud. Som nu senast på Speakeasy i fredags. Tack grabbar för en fin spelning!

Förklädd brevbärare

Jag var nyss förbi replokalen för att lämna av gitarr och pedaler inför kvällen. På Nytorgsgatan möter jag brevbäraren. Det specielle med just denne brevbärare är inte breven utan att han är en förklädd musiker.

En gång för länge sedan slog denne till synes helt vanliga brevbärare sönder sin Stratocaster i vredesmod. Antagligen för att spelet inte flöt på som det skulle. En tid kort därefter gav han gitarrdelarna (drygt 50 stycken) till Kristoffer Huldt som tålmodigt limmade ihop dem, slipade och lackade. Stratan blev som pånyttfödd. Jag vet - för denna gitarr är nu i min ägo och den är min favorit!

Detta berättade jag för den förklädde brevbäraren. Eftersom jag hade gitarren på ryggen så tog jag fram den ur fodralet just där och då. Han sade sig känna igen den på baksidan - där stallet sitter.

Jag passade såklart på att tacka för senast: konserterna nere på Strand. Först den med Dungen och sedan den med The Guild.

Fint lirat, fast på annan strata!