Klockan kvart över tio klev vi upp på scenen. Första låt: Naturbarn, andra låt: Å haja det, tredje låt: Kom an (kom igen!)...Gitarrspelet funkade fint, sången likaså. Kristoffer kranade bra ljud så det var bara att åka...Lasse, Mattias, Björne och Kalle var på hugget det var, i sanningens namn, jag med! Publiken applåderade och vi fick spela extranummer. Efteråt överröstes vi med komplimanger. Vad mer kan man önska?
Lasse, Mattias, Yours Truly, Björne och Kalle...Det svängde fint!Dagen efter är jag glad. För det var åratal sedan det var spelning. Vännerna kom och satt kvar. Efteråt fick vi alla komplimanger av alla slag: "Vilka bra låtar", "Vilket perfekt ställe"; "Vad det svängde bra"; "Vilket skönt band"; "Vilken underbar kväll"... Själv var jag glad över att sång och gitarrspel funkade. Bandet var glada för att...ja...vi hörde varandra och vi lirade precis som ett band ska göra. Fritt och flytande. Kort sagt: en skön måndagskväll!
Kan man ha en finare backdrop?
Kristoffer fixade fantastiskt bra ljud - både på och framför scenen!
Barnen supportade oss. Vi tejpade upp deras sköna poster i baren!
Lasse och Mattias gjorde soundchecken med ett leende.
Hörde Takashi en hel låt? Han hade fullt upp med att hålla koll på småfolket.
Alex mms:ade den här bilden till min mobil. Så här såg vi alltså ut. Jag med mexskjorta, Lasse, Mattias, Björne med keps och Kalle med sitt Rhodes.Jag behövde knappt låtsas sova speciellt länge innan Iza och barnen stormade in i sovrummet. Barnen gav mig små mjuka fina paket innehållandes nya strumpor (det är välbehövligt...och det enda jag önskat mig förutom att spelningen imorgon ska gå bra). Av Iza fick jag ett hårt paket som visade sig innehålla Jacques Tatis filmer, prydligt paketerade i en box. Jag har nyligen upptäckt poängen med Tati. Det poetiska bildspråket med den milda humor som avlöjar människans olika typer, på semester, i byn eller storstan...Modern som omodern.
Efter frukost var det dags för repetition. Noa frågade - helt logiskt: Är det kallt i Fryshuset? Svaret är: NEJ. Men idag var det inte lika svettigt som vanligt eftersom vi var ensamma i arla morgonrockers stund och kunde spela med öppen dörr.
Att spela tillsammans med sitt nya band blev den skönaste och mest avslappnade födelsedag jag haft på många år. Kanske någonsin. Och imorgon gigar vi vid Floras kulle. Det kommer att svänga finfint!
Jag beställde femhundra cd-omslag i förra veckan. De skulle levereras "nästa dag" sade säljaren. Typiskt säljare att säga så. Nu är klockan snart fem och det är fredag. Budet har varit på väg i åtta dagar nu. Minst. Var är han? Och var är omslagen?
Igår kväll repade vi. Vårt andra rep. Trots 30 plusgrader och noll ventilation så var det inget fel på svänget. Det här var det första repet med Kalle på klaviatur – Bossaprofeten som han också kallas. Vi spelade en svettig bossa till hans ära..."Huvudsaken" heter den. Det lät väldigt löst och avslappnat och kan bli ett av våra extranummer om publiken klappar. Sedan körde igenom ett gäng låtar och visst spelade vi fel då och då – men det är ju sådant man rättar till under ett rep. Andra gången vi körde "Lingon och blåbär" kände jag tydligt: "Är det här Sveriges bästa liveband?"
Tack Mattias, Björne, Lasse och Kalle för ett skönt rep! På fredag kör vi igen...
I dörren till "Frysen" mötte jag Aaron och Leafy. -Long time, skrattade Aaron. Denne Malawiske naturbegåvning vad gäller ordflätning. Jag minns en kväll ute hos Gordon i Finnboda då Aaron presenterades som "Mannen som kan rappa om vad som helst, när som helst...Testa honom! Säg ett ord! Aaron...rappa!" Och så gjorde han det.
Sjuhundrasjuttioåtta månvarv senare är Aaron – bland annat – en av Fryshusets musiklärare...Coolt!
Har packat ihop en väska med sladdar, gitarrboxar (en delay, en overdrive och en wha-wha) och burit fram topp och låda till dörren. Mattias kommer om 18 minuter. Det ska bli kul att repa.
Det är fortfarande semestertider. Solen skiner och folk är borta. Jag har försökt ringa Lasse i en vecka. För att boka in repdagar. Först idag svarade han glatt. Såklart att man stänger av mobilen under semester! Han är en klok man, Lasse. Och jag fick lida för bristande människoinsikt.
Det är idag 18 dagar kvar till den officiella releasen av mitt senaste album "Per Svensson Han". Jag sitter i min källare och lyssnar på tystnaden. Ska strax ta fram gitarren och öva. Tänk vad mycket roligare det vore om bandet vore här.
